Dags för Lisas bloggutmaning igen! Denna gång ännu en giallo (tidigare har "vi" sett The Forbidden Photos of a Lady Above Suspicion och Eyes Behind the Wall): The Strange Vice of Mrs. Wardh från 1971. Den här giallon var det sannerligen mer fart i! Mycket tuttar, könsroller, och blod... Och det var underhållande för det mesta, och bitvis irriterande.
Filmen handlar kortfattat om Julie Wardh, som inte får tillräckligt med sexuell spänning av sin make. Hon blir stalkad av en tidigare älskare (det var svårt att i början avgöra hur mycket våldtäkt det var i det hela, men jag kom fram till att de nog bara var lite bdsm-iga älskare...), och träffar under den här tiden sin nya, heta (personligen tycker jag att han är fulare än min fotsula) älskare. Medan allt detta pågår härjar en kvinnomördare, som gillar att cutta folk med rakblad. Kan rapey-dude 1 (stalkern) eller rapey-dude 2 (älskaren) ha något att göra med detta?
Vad var det jag tyckte var irriterande? Givetvis att ingen av männen ens kom i närheten av att lyssna på Julie. Hon fick finna sig i vad männen hade lust med. Ett exempel från detta var när rapey-dude 2 vägrade, ordentligt vägrade, ta hennes "lämna mig ifred" på allvar. Han körde henne inte hem, trots att hon skrek om det nästan hela vägen, utan bestämde att de skulle ut på nå jävla eftermiddagsäventyr. Efter detta, bad hon om ursäkt (!!) för att ha missbedömt honom -- hey, han visade sig ju vara värsta spännande snubben. Sedan tog han sig förstås in i hennes hem utan att ha blivit inbjuden -- som man gör, liksom (OM MAN ÄR VÅLDTÄKTSMAN). En till scen var fruktansvärt störande..
Utan exakta citat:
Hon: Jag kan inte gå hem till dig (uttrycker stark motvilja. Hon kanske är kåt osv, men det spelaringenroll, för ett nej är fortfarande ett nej. Ni kan det, va?)
Han: Tjat tjat tjat.
Hon ser rapey-dude 1:s bil åka förbi, blir livrädd (och visar också det tydligt).
Hon: Åh, hjälp mig, blabla... Ta mig varsomhelst.
Vart tar han henne? Hem, såklart. Dit hon inte ville. Ligga med rapey-dude 2 eller eventuellt bli slice:ad av rapey-dude 1, alltså.
Nog om det. Nu kanske man skulle kunna tro att jag tyckte att filmen var dålig, men icke! Den var fab! På riktigt. Mellan dessa scener, då jag störde mig en del, njöt jag för fullt! Musiken var trollbindande, och... förlåt, feministjaget, men kvinnan likaså. Hon är nog det vackraste som visats på film, Edwige Fenech. Slutet var roligt och oväntat, och fasen -- jag kände att det här, det är goa grejer.
Se den när ni får tillfälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar